Från storstrejken 1909 till kunskapslyftet 1997

Malmfältens folkhögskola i Kiruna har i relation till andra folkhögskolor en förhållandevis kort historia. Skolan som den nu ser ut invigdes 1960. Men dess förhistoria är inte desto mindre intressant.

Harald Ericson, tidigare rektor på skolan, ger en historik:

I Norrskensflamman kunde man läsa den 22 juli 1909 att Godtemplarlogen ”Framåt bland fjällen” arrangerade en folkhögskolekurs under drygt en månad i Kiruna. Det var kandidaterna Per och Yngve Hugo som föreläste 2-3 timmar varje kväll i Bolagsskolan i ”elementära ämnen” såsom modersmål, matematik, bokföring, naturvetenskap och samhällslära. Enbart innehållet i avsnittet naturvetenskap har en utförlig beskrivning i tidningen. Här skulle beröras äldre tiders livsåskådningar, naturvetenskapens betydelse för världsåskådningen, världsalltets uppbyggnad, solar och nebulosor, jorden och de andra planeterna, jordens bildande och geologiska perioder, istiden, livet och döden, de levande varelserna, växter och djur samt människans härstamning. Säg den föreläsare som klarar av allt detta idag!

1909 var ju storstrejksåret. Per Hugo fick den 25 augusti tillfälle att gästa strejkkommitténs möte. Av protokollet framgår ”Fil kand Pher Hugo deklamerade några poem af Heidenstam vilka voro skrifna på landsmål. Emottogs med bifall.” Den 28 var det broderns tur. Ur protokollet kan vi läsa: ”Fil kand Yngve Hugo inledde i ett föredrag, deltagarna in i naturvetenskaplig inblick däri han i detalj redogjorde för den naturvetenskapliga åskådningen. Föredraget emottogs med bifall.” Bröderna Hugos bildningsverksamhet under strejktiden var tydligt uppskattad bland arbetarna i gruvstaden. I § 6 i samma protokoll heter det:

”En är kand. Pher och Yngve Hugo efter en längre tids samvärkan med strejkande voro beredda att afresa, beslöt mötet att genom styrelsen uttala ett tack för nedlagt arbete till de strejkandes bästa.”

Folkhögskoleplaner i Kiruna

Stiftelsen Malmfältens folkhögskola bildades 1954. Medlemmarna i den var Kiruna stad, ABF:s Norrbottensdistrikt och Kiruna Fackliga Centralorganisation. När Framnäs folkhögskola startade 1954 var det för att tillfredsställa behovet av musikcirkelledare inom arbetarrörelsens organisationer. Malmfälten ansåg man skulle bilda en pendang till Framnäs genom att specialisera sig på konst och teater. Tillkomsten av stiftelsen anmäldes till 1954 års landsting. Avsikten var att ”bereda landstinget möjlighet att på ett tidigt stadium deltaga i utformningen och planeringen av vidgad folkhögskoleverksamhet i länets inland.” Stiftelsen begärde hos landstinget en utredning huruvida det vore möjligt att förlägga en folkhögskola till Kiruna. Landstinget beslöt att välja en ledamot och en suppleant i Stiftelsen Kiruna folkhögskola. Beslutsamheten i Kiruna tycks ha varit stor. Kiruna skulle ha en folkhögskola. Det visas inte minst i ett brev som Hjalmar Nyström skrev 1954 till Medlefors folkhögskola. Medlefors hade problem med att hitta lämpliga lokaler. Kiruna kommun, framgår det av brevet, erbjöd sig därför att ta över Medleforsverksamheten och var dessutom villig att satsa en miljon kronor i en första omgång! Medlefors kom att placeras i Skellefteå men Kiruna kommuns engagemang var inte att ta miste på.

Landstinget måste nu bestämma sig för om man ville stödja en eller två folkhögskolor i Malmfälten. Turerna var många och en livlig debatt utbröt i lokalpressen om var folkhögskolan skulle placeras. Saken komplicerades ytterligare av att politiker i Vittangi ville placera skolan i den gamla bruksgården i Masugnsbyn. Livliga förhandlingar mellan kommunerna vidtog i samverkan med landstingets utredningskommitté och resultatet blev en acceptabel kompromiss som tilltalade båda kommunerna. Kiruna kommun åtog sig att svara för hälften av byggkostnaden om landstinget stod för den andra hälften. Detta åtagande ansåg sig inte Gällivare kommun kunna klara av. Folkhögskolan kunde därmed placeras i Kiruna. Som plåster på såren fick Gällivare kommun löfte om att en teknisk utbildning, Norrbottens tekniska skola, skulle förläggas till Malmberget.

Från och med läsåret 1957-58 övertog Kiruna ansvaret för Malmfältens folkhögskola och stiftelsen reorganiserades och nya stadgar antogs. I stadgarna åtog sig Kiruna stad att svara för de kostnader som inte täcktes av stats- och landstingsbidragen. Folkhögskolan skulle tillsvidare vara kvar i Halland men man planerade att snarast bygga nya lokaler. Frågan var bara var i Kiruna kommun.

Kring denna fråga fanns det flera uppfattningar. Vittangi politikerna ville med stöd av Tärendö och Pajala kommuner lägga skolan i Vittangi. Den skulle innebära en injektion för landsbygden, menade man. Lokaliseringen skapade en livlig debatt i stadsfullmäktige och efter votering med siffrorna 18 mot 16 fastställdes den slutgiltiga placeringen till Kiruna.

I april 1959 påbörjades byggnationen och hösten 1960 togs den nya skolbyggnaden i bruk. Efter sex år i Åsa flyttade så Melvin Bergman med Malmfältens folkhögskola till Kiruna. Sommarkolonianläggningen i Halland såldes senare och kom att bilda stommen i Löftadalens folkhögskola.

Folkhögskolan har ända sedan starten haft en god kontakt med stiftarna. Det visade sig inte minst vid 1970-talets början då arbetsrättsreformerna skapade ett stort utbildningsbehov inom fackföreningsrörelsen och skolan blev ett naturligt centrum för den fackliga utbildningen i Malmfälten.

Med Siwert Nordwall som rektor inleddes ett långvarigt arbete med att utveckla kontakterna på Nordkalotten. Många norska och finska representanter har besökt skolan och knutit värdefulla kontakter. I och med Östeuropas snabba omvandling vidgades nordkalottsamarbetet till att även omfatta Ryssland/Barentsområdet. Arbetet resulterade i att skolan tillsammans med Svanviks folkhögskola i Nordnorge 1995 etablerade ett studiecenter i Apatity på Kolahalvön.

Mer än hälften av skolans verksamhet utgörs idag av en allmän linje med drygt ett hundratal elever. Den andra delen består av speciallinjer och kortare ämneskurser från en dag till flera veckor. Skolan har en konstlinje i linje med stiftarnas intentioner. Dessutom finns en tvåårig turistsportlinje.

Folkbildningen i framtiden

Grunderna för det moderna välfärdssamhället lades vid sekelskiftet. Folkrörelserna växte snabbt fram och med dem en bildningssyn som gagnade samhällsutvecklingen i stort.

”Fläsklådorna” i järnvägsparken har ersatts av egnahem på Lombolo och föreningslivet har ändrat karaktär. Dåtidens folkbildnings engagemang har dessvärre ingen motsvarighet idag. Andra intressenter än föreläsnings föreningarna är idag verksamma och den mänskliga påverkan sker från många håll. Frågan uppstår då – är utvecklingen enbart av godo och vem eller vilka för välfärdssamhällets och folkbildningens värderingar vidare?